Koira 1 år!

Idag fyller världens bästa Koira ett helt år! Tänk att för bara 365 dagar sedan hon var en liten nyfödd plutt! Nu är hon stora damen minsann!

Hon har precis fått födelsedagspresenten; ett märgben fyllt med fryst leverpastej! Mums, tycker Koira!

Tyvärr får hon fira födelsedagen ensam, eftersom ögoninfektionen smittar till andra hundar. Ivana ringde förut och frågade om hundarna kunde leka, men jag tror inte det är nån bra idé direkt. Det får bli kalas i helgen istället!

Världens finaste ettåring! <3

Lägesrapport

Ögat var okej! Veterinären kletade och geggade i ögat med en massa saker, men hittade inget som tydde på att det skulle vara någon form av skada eller något som var kvar i ögat. Förhoppningsvis är det bara en liten inflammation som går bort med salvan vi fick med oss. Eller ja, fick och fick – fick KÖPA! :-/

Jag frågade om blodprov på borrelia också eftersom hon är så stissig/rädd/knäpp, och fick den roligaste kommentaren från vetten; ”ja du… hon är en tollare. de är ju inte direkt kända för att vara de mest psykiskt stabila hundarna…” Haha, jag tyckte det var lite kul sagt, av en professionell yrkesman sådär! Nog för att de är på alerten och väldigt ”på”, men psykiskt instabila? Njae, det skulle jag inte kalla dem!

En sak som var kul var att Koira var helcool hos vetten! Hon hälsade som en galning på sköterskans son med pussar och hopp – det brukar hon aldrig göra på barn!  Sen passade jag på att träna lite trick när vi väntade, och det gick också superbra – koncentrationen var på topp trots att det var mycket nya ljud och dofter runt omkring.

Och just det, mental note till mig/oss: Koira väger i dagsläget 16.45 kilo! Stora bruden, hahahahah!

Ett lite foxy smile med en ögonblinkning – heeeey baby!
Observera att bandaget på benet ser ut som en vit fläck hon brukar ha, haha!

Nahe, det vart ingen träning…

… för Koiras ena öga är helt gojsigt! Det syntes något igår, att det var lite irriterat, men idag är det värre. Lika bra att åka in med det, och som tur var fick vi en tid redan ikväll! Så då blir det ögonundersökning, blodprov och ettårsspruta idag – mycket att stå i! Hoppas vi hinner med allt bara, det är ju drygt att måsta åka in igen på torsdag!

Jag håller tummarna för att det ska vara nån sån där fånig sak som att det är nån valpgrej som Andreas sa. Men jag tycker hon verkar mer brydd över det än de tidigare gångerna, och det har inte blivit bättre efter att vi tvättat rent det heller, så jag är inte säker… Min stackars lilla fiskorv!

Vecka 6

Måndag åker vi ut till LHU och tränar fria följet stenhårt. Jag vet att Andreas hänger på, hoppas att vi blir fler!

Tisdag ska jag till doktorn, så det blir inte mycket till ”riktig” träning då inte… Kanske att vi nöter på apporten utomhus, ska bli spännande att se om det håller ute också nu när det går riktigt bra utan tvekan och tugg inomhus!

Onsdag ska jag till ryggdoktorn – äntligen! På grund av det hinner inte jag träffa Josefin för lydnadsträning, men istället satsar jag på lite roliga tricks till freestylen på kvällen! Lite mer backande och så ska jag lära henne ta ett varv runt mig!

Torsdag ska vi till LHU och träna det fria följet som bara den!

Fredag har jag en riktig lyxig dag! Jobbar bara mellan 11:30-15! Förmiddagen ska spenderas tillsammans med Josefin för att träna på lydnaden. Efter jobbet tar jag antingen och åker och tränar mig själv eller så blir det långpromenad med Koira i skogen!

Lördag har jag lagt in en träning i Ryd med promenad och vardagslydnad, så det ska väl bli av. Ida med hoffarna och pappisen kanske ska komma, och det är ju trevligt isåfall! Här ska jag passa på att nöta mer på backandet och snurr runt mig.

Söndag har jag tänkt mig att åka ut till LHU, hoppas det är fler som hänkar på.

Veckans tricks blir att lära in en snurr runt mig!

Metall

Hon är inte så hård vår lilla röda räv direkt! Jag har nött på metallapporten som en tok här hemma ikväll, men hon bara kan inte ta upp den från golvet, det är tydligen jätteäckligt! Nåja, det gäller väl att träna, träna och träna igen. Det är liksom tydligen helt ok när jag håller i den också, samt när jag släpper korta stunder. Men att hålla själv eller plocka upp – nej fy!

Det som är kul är iallafall att träapporten är det inte alls lika mycket tugg på längre, samt att inkallningarna vi tränade satt fint! Man får nöja sig med det lilla!

Imorrn ska vi ut till LHU och träna, och jävlar vad fritt följ vi ska nöta!