Igår var en träningsdag jag för alltid ska komma ihåg, och gå tillbaka till samma känsla när det känns botten. Igår var nämligen Koira världens bästaste vovva! Hon var så jävla underbar och hade skitkul och gav 110% hela tiden! Älskade, älskade rödräv!
Vi var ute på LHU med lite träningskompisar. Vi började själva uppe bland agilityhindrena och tog oss an lite slalom, snäva svängar över hinder och balansen. Slalomet går rätt okej, men vi behöver nog kombinera med slalombågar oftare och att ta kanske bara 1-2 portar bara för att få början säkrare. När hon stenhårt vet var ingången är får vi avancera och gå vidare. Hon kan ju resten, det är början som är knepig…
Balansen imponerade hon med, JÄTTEDUKTIG på att stanna upp innan kontaktfältet, hon vet att hon inte bara får rusa av… Där ska vi nöta lite mer så hon verkligen vet att det är 2 av 2 på som gäller, så stoppsträckan inte blir så fasligt lång… Som det är nu stannar hon mer än en meter innan och sen smyger sig neråt tills hon får ett ok…
Sen gick vi ner och skulle träna freestyle, och JÖSSES vad hon älskar den sporten! Erbjuder allt i ett fasligt tempo, hinner knappt tänka på vad hon ska göra utan bara dansar på…
Visserligen tränade vi inte så fokuserat, så det gör inte så mycket att hon var helt galen… Tycker hon fokuserar så bra på programmen så det känns lugnt… Glömde dock att köra igenom Hey Ya-programmet, det hade behövts lite upprepning, inte minst för min skull…
Och så sist vart jag så sugen på lydnad, och det verkade som om Koira hade saknat den också! Klistrad vid min sida så fort lydnadshalsbandet åkte på, helt sjukt taggad och ivrig! Påminde henne om vad ställande är för nåt, lite FF och vändningar/stegförflyttningar. Tränade lite plats också, och här förvånade hon mig! Hur fokuserad som helst – låg platt som en pannkaka hela tiden! Och då tränade andra hundar väldigt nära, skällande hundar överallt och hon låg helt oberörd hela tiden i över 2 minuter! Det kanske finns hopp om en lydnadstitel ändå!